Wiens första Renzo Piano-skapelse i spänningen mellan gammalt och nytt

De första idéerna och utkasten för Belvedere Apartments presenterade Renzo Piano redan 2008. ”Vi behöll grundprinciperna i det första utkastet, men jorden snurrar vidare”, betonar Sahlmann. Huvudutmaningen: ”Hur skapa intressanta bostadsytor som samtidigt ligger så nära centralstationen?” Piano och hans team vill inte resa någon ”hög mur”. De ville ”skapa en överblick”, och så uppstod den uppdelning i block som idag tillsammans bildar de fem bostads- och hotelltornen. 

”Bostäder kräver mycket ljus och helst intressanta utsikter. Den polygonala planritningen möjliggör just sådana utsikter” förklarar Sahlmann och tillägger att objektet erbjuder många olika typer av bostad, men att samma bostadstyp likväl bara förekommer en gång. De rumshöga fönstren och de kluriga vinklarna reflekterar både staden och tar in naturområdet Schweizergarten. På samma sätt speglar byggnadens ovanliga pelarkonstruktion dess läge: som en skog av stolpar som påminner om omgivningens trädstammar. Dessa stolpar får byggnaden att resa sig högt över gatunivån.

Den lyxiga karaktären uppnås har fasadens speciella utformning att tacka: en kombination av glas, keramikelement och Prefa aluminium. ”Keramiken står för spänningen mellan gammalt och nytt.” Vågprofilerna av aluminium ger en elegant touch och är på samma gång estetiskt tilltalande och funktionella”, beskriver Sahlmann fasadkonceptet. Han tillägger: ”Precis som keramiken leker aluminium med ljuset. Under dagens lopp byter fasaden färg efter solljuset.” Som dominant färg vore vitt för starkt reflekterande. Med silvermetallic får man en bättre effekt, som arkitekten idag belåtet kan visa. För att understryka objektets karaktär som bostad har varje byggnad en glaspaviljong, ”som en inbjudande gest”. 

”Staden utgör en mångfald av historier som överlappar varandra. Frågan är vilken historia vi kan bidra med”, säger arkitekten. Han närmar sig sitt arbete med ”passion och optimism – enligt vissa naivitet”. Sahlmann vet att inget projekt är det andra likt och att det inte finns några fasta rutiner i hans yrke. ”Det är att kasta sig ut i det okända varje gång” – och han älskar processen av utveckling, byggande och att se sina idéer bli verklighet.